Vi är alla människor, alltså mer eller minde däggdjur. Artens överlevnad bygger på att vi är egoister, att vi sätter oss själva först och socialt konkurrerar ut andra. Desto längre ner i samhällsklasserna desto absurdare tar detta sig i uttryck. Värst är det förstås i fängelser där de flesta är moraliskt handikappade, men i skolan kan det vara nästan lika illa eftersom det moraliska tänkandet inte är fullt utvecklat. Man har inte än lärt sig att alla har lika värde och poängen med att stå upp för sina egna värderingar eftersom man inte utvecklat några än. Och då, tar man inte ansvar för sina egna handlingar. Inofficiellt finns det ett antal starka personer som svagare individer baserar sina värderingar på utan att ifrågasätta vad som är rätt eller fel.
I den här miljön skapas streetsmarta egoister som dels pejlar in den allmänna opinionen och snabbt anpassar sig till den och dels försöker påverka den genom manipulation. Gränser testas, tjänster byts mot en annan, eller tas för givet, ena gången tycker man på ett sätt i en viss fråga, i en annan situation på ett annat sätt om det gynnar en själv på något sätt. Man myser småaktigt om man på annans bekostnad kunnat uppnå någonting som man själv kan skryta med att man gjort själv eller på något sätt fått en fördel av. Det är inte längre fult att vara lat och egoistisk, framförallt inte om det kan kompenseras med en stor portion humor. Humor är ofta det starkaste vapnet för dessa individer. Man kan skratta bort det mesta. Men priset är då att aldrig bli tagen på allvar att inte få det jobb man vill ha. Man blir kvar i socialistträsket för evigt, eller iaf tills man vuxit upp och blivit visare.
I ett makroperspektiv kan man ändå vara en socialidealist och kämpa för solidaritet, jämlikhet och allas lika värde osv. Kanske har man dålig självinsikt om varför man tycker så, kanske för att det följer den allmänna opinionen, kanske för att makroekonomin inte påverkar ens eget liv så mycket, eller man ser i alla fall inte hur den skulle kunna göra det. Detta kan bero på okunskap eller bristande intellektuell kapacitet.
Man kan också ett bakomliggande mindervärdighetskomplex och känslan av vanmakt. Vilket är lite tragiskt egentligen…waisting YOUR life!!!
Men hur värjer man sig själv mot detta beteende om man nu skulle hamna i en miljö med socialt och moraliskt handikappade eller outvecklade individer. Då finns följande alternativ:
1.) Den enkla vägen: Att anpassa sig och göra det bästa av situationen
2.) Ännu enklare: Dra sig undan och därav göra det sämsta av stuationen
3.) Den svåra vägen: Att kämpa emot och göra sig själv till Kung genom våld och aggressivitet. Tröttsamt i längden eftersom man alltid måste vara på sin vakt mot avundsjuka fiender som kan dyka upp från ingenstans.
4.)Ännu svårare: Att stå upp för sig själv men på ett ickeaggressivt sätt.
Fribondes Blog 