Kvinnohatare och ”integritets älskare”

Det kanske kommer som en överraskning (även för mig själv) att jag är feminist. Men jag tycker inte kvinnor ska bli mer som män och män mer som kvinnor, att man genom tvång, ”morötter”, lagar och kvotering ska tvinga in kvinnor i mansdominerande yrken och tvärt om. Det ända som skulle kunna tala för det är att kvinnor söker sig till andra kvinnor och vice versa. Hur som helst så är det en korkad väg att gå. Som att sopa problemen under mattan, det ser bra ut i statistiken och på ytan men i verkligheten har man inte åstadkommit någonting. Problemet ligger i att kvinnliga egenskaper nedvärderas och manliga egenskaper övervärderas. Män har också större självförtroende och övertro på sig själva jämfört med kvinnor. Statistik visar att män ofta löneförhandlar oftare, tar större risker i trafiken och tar i allmänhet större risker i olika sammanhang.

Inom marknadsföring/köpbeteende pratar man om ”social risk”. Varje gång man köper något så tar man också ställning till viss utsträckning beroende på typ a produkt det handlar om. Varumärken tjänar på att ladda varumärket med en viss image. Det är inte så att vi är så lättlurade och går på allt vad vi blir matade med genom olika typer av marknadskommunikation. Snarare är det så att vi låter företagen bygga upp en image åt oss: Genom att köpa varan så åker vi ”free ride” på den uppbyggda och allmängiltiga imagen. Fast ”free ride”? Vi betalar ju för varan plus ett premium för den extra imagen vi får av varan. T ex du handlar på NK och röker Marlboro cigaretter för att du vill dels skapa/bibehålla en image, dels ta en liten social risk för att undvika att bli kritiserad/minde accepterad av kompisgänget, familj, vänner etc.

Det innebär också en social risk att våga gå mot strömmen i politiska debatter och att skapa nya trender och spelregler. Det är fortfarande så att männen ofta går först och bryter ny mark medan de mindre riskbenägna kvinnorna går efter. Det är inget fel med att vara riskmedveten, i trafiken så är det bra att vara det medan den sociala riskmedvetenheten ses mer som feghet. Kanske för att det inte finns något egentligt riktigt hot. Så istället för ”step up to the plate” och övervinna sin feghet så ”sopar man problemen under mattan” genom att låtsas som om ingenting. Det man inte ser finns inte, vi är inte påverkade av någon social risk, vi vågar inte vara självkritiska, vi vågar inte leta efter våra underliggande motivationer, vi vågar inte titta under mattan…”Detta är våra åsikter, Varför? För att jag säger så!”. Vi försvarar våra åsikter in i det sista. Vi har lärt oss vilket försvar som vi kan plocka fram, vilken defensiv åtgärd som innebär det minsta sociala risken. Personer som kritiserar könskvotering är kvinnohatare,  personer som har en annan syn på integrationspolitiken är rasist, och de som kritiserar bidragssystemet/för höga skatter är en osolidarisk ”integritets älskare” (oavsett hur högt skattetrycket är).

Ett totalitärt samhälle, där människor är som små lydiga lamm och inte är villiga att stå upp för sina kontroversiella åsikter, är ett farligt samhälle.

Annonser

Om fribonde

Jag skriver vad jag vill, när jag vill, om jag vill...
Det här inlägget postades i samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s