Den gode Stalin?

Historia är politiskt, innan år 1990 talades inte mycket om Stalins onda gärningar, och idag börjar man hylla Stalin igen. Men hur kommer det sig att Stalin kommer så lindrigt undan jämfört med exempelvis Hitler. Stalin skickade dotterns pojkvän tillsammans med alla Judiska doktorer till Sibiriens Saltgruvor, drev hustrun till självmord och lät mörda och tortera alla med ambition att ta ifrån honom makten.

Den onda Ohly?

Den onda Ohly?

Den gode Stalin?

I Sverige dröjde det fram tills 2000-talet innan man började skriva om de riktigt hemska sakerna i Sovjetunionen i svenska historieböcker. Vad får någon att undanhålla information i politiskt syfte? Det måste vara något sjukligt med en politik där det ingår att försöka påverka opinionen genom att manipulera Historien. Det är ungefär samma sak som fanatiskt kristna Amerikaner vill ta bort evolutionsteorin från skolundervisningen.

Vi är så rädda för att våra barn ska bli antastade av våldtäktsmän och pedofiler. Vi vill att samhället ska beskydda oss, men kan samhället beskydda oss från sig själv. På samma sätt som reklam inte får riktas mot barn borde inte kommunistisk propaganda få riktas mot barn. Det är skrämmande..

Jag såg ett program häromdan på Kunskapskanalen som handlade om Stalin. Det var första gången jag fick en inblick i Stalins liv, nu för första gången insåg jag ganska snabbt planekonomis baksida: Allt för stor makt till för få personer. Absolut makt korrumperar. Allt gick till slut bara ut på att bibehålla sin egen makt och undanröja alla tänkbara hot. Kommunismen hade misslyckats och folk dog i hungersnöd, de rika hade blivit fattiga och de fattiga ännu fattigare. Plattar man till och jämnfördelar allt i statligt ägda kollektiv så sänker man farten i ekonomin. Det kanske är svårt att förstå hur det kan bli mindre pengar i samhället om man fördelar dem lika men faktum är att det finns mycket mindre pengar i verkligheten än man kan tro. Det beror på att banker lånar ut pengar de inte har till entreprenörer som höjer omsättningen och skapar jobb och genom att betala löner så ökar behovet av produkter som i sin tur skapar möjligheter för andra företag osv. Har man en planekonomi så finns inga entreprenörer och priset på en vara kommer aldrig att vara optimerat, dvs antingen för billigt, och allt säljs slut för snabbt (= hungersnöd) eller för dyrt och pengarna tar slut (= hungersnöd). Adam Smiths osynliga hand finns inte där och balanserar marknaden, där finns bara Stalins klumpiga och giriga hand. Detta måste dagens kommunister mörklägga:

Sanktionerad påverkan, Forum för Levande Historia

År 2003 inrättades en ny permanent myndighet, Levande Historia, som skulle arbeta
med upplysning om förintelsen och uppmärksamma det som inträffar på detta
område. Under samma period så restes krav om att upplysa om kommunismens brott
mot mänskligheten, och detta mötte stort motstånd från bland annat vänsterpartiet. År
2003 så ville Vänsterpartiet lägga ner forum för levande historia bland annat med
motiveringen att kraven på att undervisa om kommunismens brott mot mänskligheten
grundade sig då på att:

Vänsterpartiets framgångar i valet 1998 då partiet får 17 procent av
förstagångsväljarna och 17,5 procent i skolvalen.

Det bör tilläggas att denna motion var underskriven av några av de mest
inflytelserika medlemmarna i vänsterpartiet, däribland Ulla Hoffman. Vänsterpartiet
satt i regering med socialdemokrater och miljöpartiet vid denna tidpunkt och att de
själva varit med om att genomföra upprättandet av Forum för levande historia. Men
det var inte enbart vänsterpartiet som motsatte sig att Forum för Levande Historia
skulle arbeta med kommunismens brott mot mänskligheten. Klas-Göran Karlsson har
själv resonerat om denna problematik i hans bok ”Terror och Tystnad” där han tar som
exempel på att då en moderat propå 1998 som efterlyste en satsning på
sovjetkommunismens brott så avvisades denna av den socialdemokratiska vice
statsminister, Lena Hjelm-Wallén. Motivet var enligt Hjelm-Wallén att
kommunismen, till skillnad från nazismen, ändå är ”utdöende” och att nazism och
kommunism inte går att jämföra. I en intervju redovisade Hjelm-Wallén sin synpunkt
och menar där att Nazismens mord var beslut, medan man i kommunismen inte beslutade att människor skulle dö utan snarare att politiken ledde till detta. Det som
vi vill visa med detta var att politiken har en påverkan på levande historia och vad som
förmedlas. Det är även av vikt att förstå att Forum för Levande Historia hade en svår
start där deras existens ifrågasatts.
Levande Historia har berört kommunismens brott mot mänskligheten, men då på eget
initiativ, största fokus har hela tiden legat på förintelsen, men detta har delvis
förändrats. 57Som en direkt effekt av regeringsförklaringen och budgetpropositionen
för 2007 så gav regeringen, den 21 december 2006 i uppdrag åt forum för levande
historia att:58

[…] belysa och informera om kommunismens brott mot mänskligheten. En
informationsinsats i tillägg till det arbetet som Forum för levande historia gör om
nazism skall också ske om kommunismen.
Som grund för uppdragets genomförande skall Forum för levande historia
göra en kartläggning och sammanställning av befintlig forskning på
området i Sverige och internationellt samt analysera behovet av
kompletterade och fördjupande forskning och, om det behövs, initiera
sådan forskning. Forum för levande historia skall arbeta utåtriktat, t.ex.
genom seminarier, utbildningsinsatser och utställning runtom i landet.
Uppdraget skall genomföras i samråd med lärosäten och
forskningsfinansierade myndigheter samt andra berörda myndigheter och
institutioner. Uppdraget skall slutligen redovisas till Regeringskansliet
(Kulturdepartementet) senast 30 juni 2008. En delrapport skall lämnas
senast 1 oktober 2007.”59

Levande Historia har valt att inrikta sin insats på att använda Kambodja, Kina och
Sovjet som de länder de upplyser om och används som exempel. Motiveringen till
detta är bland annat att Kambodja mördade mest människor per capita och att Sovjet
och Kina hade kommunism under längst tid.60
Händelser/agerande som Forum för Levande historia namnger att fokus skall ligga på
är t.ex. Stora svälten, tvångsförflyttningar, gulag, kulturrevolutionen samt Kambodjas
kampanj mot intellektuella. Målgruppsfokus ligger dessutom på gymnasielever. 61
Därefter redovisas i deras projektplan olika konkreta satsningar som kommer att genomföras, såsom en utställning som kommer uppföras på 20 orter under 2008 och
2009, ett faktahäfte som består av 12 texter och mycket mer. Det finns mycket mer i
projektplanen som är intressant, men det viktiga här är att forum för levande historia
har en klart formulerad projektplan som de arbetar utifrån och att mycket arbete just
nu läggs på kommunistiska regimers brott mot mänskligheten.
Den 1 oktober 2007 inkom Forum för Levande Historias rapport om dess verksamhet
och bedrifter hitintills gällande upplysningen om kommunistiska regimers brott mot
mänskligheten. I denna delrapport redovisar överintendent Eskil Franck projektplanen
vars innehåll vi tidigare skrivit om. Rapporten redogör för vad som hitintills har hänt
och förtäljer att bland annat så har samtal förts med forskningsinstitutioner och
intressenter inom området där en analys har gjorts gällande avgränsningar. Forum för
Levande Historia har dessutom initierat en forskningsinventering som utförs av Klas-
Göran Karlsson och docent Michael Schoenhals vid Lunds universitet. Slutligen så
berättas att det bestämts att en extern utvärdering skall genomföras efter genomgått
projekt för att se förändringar i kunskapsnivå. Den utåtriktade verksamheten kommer
spridas i större omfattning i början av våren 2008, dessutom vill Forum för Levande
Historia förlänga uppdragets tidsperiod till den 30 juni 2009. 62

Kollektivisering

Under loppet av fyra år (1929-1933) till priset av miljontals människors liv i
hungersnöd omstrukturerades landsbygden till det kollektiva jordbruket och indelades
nu i kolchozy och sovchoszy. Miljontals människor förlorade deras hem och istället
tvångsförflyttades till de stora kollektiva jordbruken. 1932 så var 2/3 av bönderna
kollektiviserade, 4 år senare så var nittio procent kollektiviserade. 98
Kollektiviseringen av jordbruket ledde till att livsmedeltillgången minskade vilket var
en av grundorsakerna till en svår hungersnöd 1932-1933.99 Under denna stora
hungersnöd, speciellt i Ukraina, ökade barnadödligheten till bra nära 100%, folket var
tvungen att äta allt de kunde komma över, inklusive medmänniskor. Samma sak kunde
man se i Kazachstan där, enligt kazakiska historiker, uppger att 1,75 miljoner
människor dog.100 Detta var ett direkt resultat av kollektiviseringen, men även den
sovjetiska politiken . Det finns olika synsätt gällande detta men det finns de som pekar
på att sovjet exporterade mat utomlands, och bland annat Ukraina fick inte importera.
Det fanns mat som kunde minska hungersnöden men sovjetregimen valde att inte
distribuera detta till de hungersnöddrabbade områdena. 101
Ytterligare under kollektiviseringen fördes en aktiv politik för att utrota kulakerna
(de rikaste av bondeklasserna ursprungligen). Även om en kulak var en definition på
en rik bonde så låg det helt i säkerhetspolisens händer att definiera vem som var en
kulak, och vem som inte var det. Kulakerna delades in i tre kategorier, den första var
de som var uttalade och aktiva motståndare till kollektiviseringen, dessa skulle
omedelbart dödas eller fängslas, medan deras familjer skulle deporteras till arbetsläger. Den andra gruppen var de som ansågs vara ekonomiskt mäktiga, dessa
skulle deporteras bort från hemregionen, medan den tredje gruppen som var de som
ansågs lojala och mindre skadliga skulle förflyttas till sämre jordbruksområden. 1932
så hade den stora deportationsvågen upphört, och då hade ungefär 3,4 miljoner kulaker
tvångsförflyttats. 102 Man vet inte idag exakt hur många som dog av dessa personer
som deporterades, eller hur många som dödades direkt, men år 1930 så dog 100 000
människor i exil, många av dessa var barn.103
En fråga som sysselsatt en del forskare och även läromedelsförfattare har varit om
denna kollektivisering var enbart negativ. I tidigare läroverk framförs att jordbruket
blev mer effektivt, bättre produktion men till kostnaden av människoliv. Dronin &
Bellinger har undersökt denna fråga och kommit fram till intressanta resultat. Dronin
& Bellinger beskriver jordbruket innan revolutionen som ett typiskt småjordbruk där
en majoritet var beroende av små plättar av åkermark för försörjning.104 Mellan åren
1912-1913 producerades 70,9 miljoner ton grödor, varav 50,2 miljoner ton vete
producerades i den europeiska delen av Ryssland. Detta kan jämföras med att denna
höga produktionsnivå inte uppnåddes i Sovjetunionen förrän 40 år senare.105 Men
jordbruket hade stora problem, bland annat avsaknaden av moderna former av
gödningsmedel vilket ledde till att Ryssland producerade mindre än hälften så mycket
föda per kvadratmeter som deras grannar i Västeuropa.106. Den ryska revolutionen
ledde av olika anledningar de första åren till att den odlade ytan av Ryssland
minskade, och utbytet mellan stad-landsbygd minskade och många gårdar producerade
nu enbart föda för sig och sin familj, som innan för marknaden i städerna. 107
Produktionen sjönk från 73,3 miljoner ton 1912-1913 till 46,9 miljoner 1924-25, en
markant minskning.108 Kanske som ett svar på detta så påbörjades ovan nämnda
kollektivisering av jordbruket på 1930-talet. Det fanns vissa positiva aspekter för
jordbruksproduktionen under kollektiviseringen. Den tidigare effekten av att mindre
yta odlades på börjades sakta att försvinna och mer yta blev odlad på. 109 Dronin och
Bellinger visar på de svåra problem det finns för att göra en god uppskattning av totalt antal produktion under kollektiviseringen, men noterar dock trender som visar att
produktionen sakta, men med starka sviktningar, faktiskt går upp under
kollektiviseringen, men den når inte riktigt upp till den nivå som var före revolutionen
förrän mitten av 1930-talet. 110 Under samma period så minskade den del av
produktionen som gick till föda för boskap, och denna sektor minskades kraftigt.111
Produktionen av kött minskade med över 60% mellan 1929 och 1935.112 Men
förklaringen till dessa negativa effekter kan man inte enbart skylla på politiken i
landet, utan Dronin & Bellinger menar att man måste även se på klimatet. Under 1930-
talet så var det många år som stor torka påverkade jordbrukets produktion.

Gulag

Gulag (Glavnoe Upravlenie Lagerej) inrättades formellt 1934 den tionde juli. Men
detta betydde inte att de sovjetiska lägren skapades då, bara att de inordnades under
inrikeskommisariet. 114 Man kan fråga sig varför dessa Gulag-arkipolag uppstod, och
det är en fråga som debatterats livligt bland historiker. Det finns de som anser att
Gulag var ett instrument för staten att agera mot de som de uppfattade som fiender mot
regimen. Andra argumenterar för att Gulag var ett verktyg för industrialiseringen. Men
fram tills 1990-talet så var, enligt James R. Harris, den rådande åsikten att Gulag var
ett instrument för diktaturen, och för att förstå Gulag så var man tvungen att analysera
sovjets statsideologi och Stalin själv. Men med ny information som framkom under
1990-talet så förde Dr. James R. Harris, föreläsare om modern historia på Universitetet
i Leeds, fram en ny förklaring. 115 Harris menar att uppkomsten av lägren är en sak,
men att Gulag blev så stort och en så stark del av sovjettiden är en annan fråga. Enligt
Harris är det de olika ledarna från sovjetregionerna som spelar en avgörande roll, detta
exemplifierar han med utvecklingen i Uralregionen. Där finns det i dokument från
dåtidens politiker, organisationer och liknande klara förklaringar som kopplar samman
Gulag, kollektiviseringen och statsideologin. Femårsplanerna satte stor press på
industrisektorn, kraven från centralt håll var många gånger skyhög och det rådde brist
på arbetare, dessutom var arbetsförhållandena så låga att många fria arbetare (som var normen) valde att söka arbete någon annanstans. Den regionala ledningen valde att
använda kollektiviseringen för att lösa detta problem, genom att kollektivsera
jordbruket skulle arbetare frigöras från jordbruket och de kunde direkt införas in i
industrin. 117Men trots att de lokala rekryterna nu kunde rekrytera folk från
landsbygden i större utsträckning, och dessutom fått ökade befogenheter räckte det
ändå inte till att möta industrins behov av arbetskraft. 118 Men då kom den stora
”räddningen” för de regionala ledarna, av-kulakiseringen av jordbruket. Därmed
började ett stort arbete från det regionala styrets sida att få så många som möjligt
dömda som ”kulaker” för att möta industrins behov. 119 Klas-Göran Karlsson gör även
han denna koppling med det att det fanns kvoter för hur många kulaker som skulle
dömas i olika regioner, och kopplingen mellan ekonomisk utveckling och Gulags
utveckling är väldigt stark. 120
Men Gulag var så mycket mer för Sovjetunionen än en förvaringsplats och en
ofrivillig arbetsförmedling för människor som staten av olika anledningar flyttade dit.
Gulag var även en fostringsanstalt, med grundtanken att människor skulle kunna
reformeras till goda sovjetmedborgare. I arbetslägren fanns ”fostrare” och speciella
kultur och utbildningsavdelningar vars huvuduppgift var att återanpassa fångarna och
höja deras kulturnivå. 121
År 1940 bestod Gulag-arkipelagen enligt undersökningskommissioner av 53 läger,
inkluderande 425 arbetskolonier, och därtill 50 kolonier för ungdomar, 90 hem för
barn vars mödrar var internerade. Totalt sett så höll dessa läger 668 200 fångar. En
fjärdedel av alla dessa fångar var kvinnor, ungdomar och barn hade även de en stor
andel av det totala antalet fångar. Som exempel kan ges att mellan mitten av 1934 och
början av 1940 passerade 155 506 ungdomar mellan tolv och arton år genom
lägersystemet. Utav dem så var över 86 000 internerade utan domstolsbeslut. Karlsson
tar upp att historikern Alec Nove beräknat att totalt antal fångar i sovjetiska läger och
fängelser år 1939 till cirka 3,5 miljoner människor.

Stalins Terror

Stalins stora terror kan man härleda till att den började den första december 1934 då
Sergej Kirov mördas. 123 Detta mord användes av regimen i Sovjet för att få till stånd
en lagstiftning om att bekämpa ”terrorism” under snabba former. Undersökningen fick
ta max tio dagar, rättegången skulle genomföras utan närvaro av försvarare och
vittnen, rätten skulle avge sin dom inom ett dygn, och dödsdom skulle omedelbart
verkställas. En fullkomlig våg av arresteringen svepte över landet efter detta. Politiska
motståndare var det största fokuset. Under åren 1936-1938 dödades nära hela
kommunistpartiets första generations bolsjeviker. 124 Som exempel kan ges att utav de
139 delegater som nyvalts vid den sjuttonde partikongressen 1934 så hade 114
”försvunnit”, fyra hade dött en naturligt död. Av Leningrads 154 delegater till 1934 års
kongress var enbart två närvarande vid nästa kongress. Av sammanlagt 1996 individer
som var delegater 1934 så arresterades 1108 som kontrarevolutionärer. 125
Som en del av denna terror utfärdade centralkommittén en order i juli 1936 att alla
trotskister (trotskister, ”anhängare” till Leon Trotsky) skulle utrotas.126 I en order från
Stalin 1937 om att arrestera och omedelbart döma fientliga element bland kulaker och
kriminella på landsorten så tas detta till sig av NKVD (Säkerhetstjänsten) . Den första
gruppen bestod av 72,950 personer som omedelbart skulle skjutas medan 194,000 i en
andra mindre aktiv grupp skulle dömas till långvarig vistelse i koncentrationsläger.127
En mycket märklig, men ett bra tecken på denna brutalitet, var att i ett samarbete
mellan lokala och centrala myndigheter så började man att föra in kvoter över hur
många människor som skulle utsättas för terror. Man kvoterade folk till att avrättas
eller skickas i exil, t.ex. i Moskvaområdet så skulle 5000 människor avrättas, och
30.000 sändas i exil.128
Terrorn fortsatte under andra världskriget och speciellt då Tyskland invaderade
sovjetunionen i operation Barbarossa. Sovjet utkrävde sin hämnd på de s.k.
volgatyskarna, vilket var en protestantisk grupp som levt i Ryssland sedan 1700-talet,
och som nu anklagades för att ha kontakt med tyska grupper utanför Ryssland. Nästan 450,000 sovjettyskar deporterades från volgaområdet. Flera andra grupper
tvångsförflyttades även det, alltifrån tjetjener till finnar, greker och bulgarer.

Annonser

Om fribonde

Jag skriver vad jag vill, när jag vill, om jag vill...
Det här inlägget postades i politik, samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s