DNs ledare idag: Kolumnen: Lena Andersson om nytt språk för gamla tankar, Kärna eller frukt

Att politiker ”vänder kappan efter vinden” är ju ingen nyhet. Att maktbegär och självbevarelsedriften är starka drivkrafter för politiker är inte heller någon nyhet. Men att få till det som något bara moderatpolitiker som är på det sättet är ganska puckat. Då har man i förväg tagit ställning till vilket parti man stöttar (eller inte stöttar). Hur svårt kan det vara att skriva en Ledare till en tidning som utger sig för att vara politiskt oberoende.

Jag brukar inte normalt använda ordet puckad, men i vissa fall är det motiverat. I en idealvärld behövs ingen retorik och ingen verklighetsanpassning av den politiska ideologin. I denna drömvärld är allt svart eller vitt, tryggheten är maximal och alla har alla rättigheter. Men verkligheten är en annan. Med rättigheter följer skyldigheter, med ökad trygghet följer tristess och minskad motivation, med full sysselsättning följer inflation och brist på kompetens.

Lika för alla, eller rättare sagt lika dåligt för alla är bättre än bättre för en del, de som lyckats och lika dåligt som de som inte lyckats. Verkligheten är att det finns vinnare och det finns förlorare. Som ung och naiv liberal kanske man tycker att förlorarna inte ska få någon sympati eller hjälp, men sedan man blir äldre, visare och mer ödmjuk inser man att man måste gå ifrån grundideologin lite för att samhället ska fungera. Även vänstern har insett att kommunismen har sina brister och de flesta vänsterpartister har idag tagit ställning emot kommunismen. Är det också pga av ambitionen att vinna väljare?

Tycker vänsterväljare att ödmjukhet och en vilja att ständigt förbättra sin politik ett tecken på svaghet? I så fall är det socialisterna som är konservativa och bakåtsträvande. År 1968 var det kanske radikalt att kritisera det konservativa samhället, men 40 år senare är det mer felaktigt att kalla liberaler för konservativa borgare än att kalla vänsterpartister för kommunister. Min definition av konservativ är en strävan att behålla det som finns och motsätta sig förändring.

Annonser

Om fribonde

Jag skriver vad jag vill, när jag vill, om jag vill...
Det här inlägget postades i media, politik, usel journalistik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s